Reformen medför även ändringar i lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter, där nya tillstånds- och tillsynsfrågor aktualiseras för vissa kreditgivare och kreditförmedlare. För aktörer i handeln kan en av de praktiskt viktigaste frågorna bli om den egna rollen i en betalnings- eller checkoutlösning innebär kreditförmedling.

Nyckeländringar att ha koll på:

• Den nya lagen har ett brett tillämpningsområde och gäller som utgångspunkt krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument.
• Ränte- och avgiftsfria betalningsanstånd som lämnas av en tredje part, till exempel när fakturan ställs ut av någon annan än säljaren (exempelvis vid vissa Buy Now, Pay Later-upplägg), omfattas fullt ut av direktivet och den nya lagen.
• En handlare som möjliggör betalning med kredit från en extern kreditgivare kan i vissa fall anses vara kreditförmedlare, särskilt om detta sker mot ersättning från kreditgivaren. Om så är fallet behöver det bedömas om verksamheten ska stå under Finansinspektionens tillsyn, i förekommande fall med krav på tillstånd, eller under Konsumentverkets tillsyn.
• Informationskrav, marknadsföringsregler och krav på kreditprövning skärps.

Den nya konsumentkreditlagen innebär flera materiella förändringar jämfört med dagens regler. Bland annat byggs kraven på förhandsinformation ut, vissa marknadsföringspåståenden förbjuds uttryckligen och kreditprövningen ska vara grundlig och göras i konsumentens intresse. Det införs också nya rättigheter vid automatiserad behandling i kreditprövningen och nya krav vid betalningssvårigheter.

En fråga som kan få särskild praktisk betydelse är vilka aktörer som kan anses vara kreditförmedlare. Med kreditförmedlare avses en näringsidkare som, utan att vara kreditgivare och mot ersättning, erbjuder ett kreditavtal, bistår en konsument innan ett kreditavtal ingås eller ingår ett kreditavtal som ombud för kreditgivaren.

Gränsdragningen aktualiseras särskilt i handels- och e-handelsmiljöer där en handlare gör det möjligt för konsumenten att betala en vara eller tjänst med kredit från en extern kreditgivare. Regeringen anger att en sådan handlare “i många fall” bör kunna anses erbjuda konsumenten en kredit. För att handlaren ska vara kreditförmedlare krävs dock också att erbjudandet sker mot ersättning från kreditgivaren.

I remissvaret från Finansinspektionen menar inspektionen att ersättningsbegreppet bör ges en vid innebörd. Regeringen har dock inte preciserat ersättningsbegreppet i lagtexten, utan anger att bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. För handlare med integrerade checkout-, faktura- eller delbetalningslösningar bör därför definitionen av kreditförmedlare – och särskilt förekomsten av eventuella ersättningar – analyseras noggrant i förhållande till handlarens upplägg.

Handlare som inte huvudsakligen ägnar sig åt att lämna eller förmedla krediter – så kallade subsidiära kreditgivare och kreditförmedlare – kan vara föremål för krav på tillstånd av Finansinspektionen enligt lagen om verksamhet med bostadskrediter och vissa andra konsumentkrediter.

För subsidiära kreditförmedlare begränsas dock tillståndsplikten till företag som inte är mindre företag. Med mindre företag avses företag som sysselsätter färre än 250 personer och vars årsomsättning inte överstiger 50 miljoner euro eller vars balansomslutning inte överstiger 43 miljoner euro per år. Mindre subsidiära kreditförmedlare kan ändå omfattas av vissa näringsrättsliga krav och stå under Konsumentverkets tillsyn.

För företag som redan vid ikraftträdandet driver och har rätt att driva verksamhet med kreditgivning eller kreditförmedling av andra konsumentkrediter än bostadskrediter gäller en övergångsregel: verksamheten får fortsätta utan tillstånd fram till den 20 november 2027 eller, om en ansökan om tillstånd har kommit in till Finansinspektionen inom denna tid, till dess att ansökan har prövats slutligt.

Nya aktörer som påbörjar tillståndspliktig verksamhet efter ikraftträdandet behöver däremot ha tillstånd på plats innan verksamheten påbörjas.

En aktör som bedriver tillståndspliktig verksamhet utan att ha rätt till det kan föreläggas av Finansinspektionen att upphöra med verksamheten, och ett sådant föreläggande kan förenas med vite.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bedriver finansiell verksamhet utan tillstånd eller registrering hos Finansinspektionen riskerar också att dömas för olovlig finansiell verksamhet enligt lagen (2026:56) om straff för olovlig finansiell verksamhet, som trädde i kraft den 1 mars 2026. Straffet är böter eller fängelse i upp till två år, och vid grova fall fängelse i upp till sex år.

Det praktiska medskicket är därför att företag som erbjuder kreditlösningar i samband med försäljning bör bedöma sin verksamhet i förhållande till de nya reglerna. Detta är särskilt relevant när en e-handlare erbjuder kreditlösningar i betalflödet och får ersättning för det.

Propositionen återfinns i sin helhet här.