Vid ett presidentmöte den 17 juni 2010 bestämdes att en tidigare utsedda arbetsgrupp för PT-frågor ska inventera hovrätternas arbetsformer vad gäller PT-föredragningar. Arbetsgruppen ska också överväga hur hovrätterna på bästa sätt bör fortsätta meningsutbytet avseende PT-frågor.

Nu har deras PM släppts. Det visar sig att andelen meddelade prövningstillstånd  legat på 28,3 procent för hovrätterna som helhet under 2010. Men benägenheten att pröva mål varierar mellan hovrätterna mellan som lägst drygt 23 procent och som högst 35 procent. I brottmål varierar hovrätternas andel meddelade prövningstillstånd mellan drygt 28 procent och knappt 38 procent i tvistemål mellan knappt 30 procent och drygt 34 procent och i ärenden mellan 17 och 37 procent.

Väl stor

Arbetsgruppen skriver att ”även om denna skillnad har minskat sedan arbetsgruppen inledde sitt arbete, kvarstår en skillnad som i sina ytterlägen framstår som väl stor”. Till viss del tror arbetsgruppen att detta beror på skillnader i enskilda domares bedömning av vad som ska krävas för att meddela prövningstillstånd.

Arbetsgruppen påminner om att lagstiftaren i förarbetena (prop. 2004/05:131) betonat vikten av en generös tillämpning. Det står, menar gruppen, ”fullständigt klart för varje hovrättsdomare att en generös tillämpning är vad som ska eftersträvas”.

Arbetsgruppen tar också upp den uppmärksammade artikeln  av Karl-Johan  Grundström och Lynda Ondrasek Olofsson i Skattenytt, s 793 ff. Där anges utifrån tillgänglig statistik att när kravet på prövningstillstånd utvidgades till att omfatta samtliga tvistemål sjönk hovrätternas ändringsfrekvens från 27,4 % (2008) till 17,2 % (till och med september 2010). Artikelförfattarna ser ett samband mellan den väsentligt lägre ändringsfrekvensen och hovrätternas tillämpning av reglerna om prövningstillstånd. De anser det tveksamt om hovrätterna har lyckats upprätthålla kravet på rättssäkerhet.

Tankeväckande

Arbetsgruppen ser allvarligt på dessa siffror och skriver: Arbetsgruppen anser att artikeln innehåller en tankeväckande infallsvinkel på frågan om hur ofta prövningstillstånd bör meddelas. ”Det är naturligtvis omöjligt att fastslå vad som ligger bakom statistiska förändringar, men om den angivna statistiken är korrekt kan det ändå sägas tala för att hovrätterna generellt sett har varit väl återhållsamma med att meddela prövningstillstånd i tvistemål. Om den procentuella andelen meddelade prövningstillstånd i tvistemål ligger i nivå med, eller för någon hovrätt kanske rent av är lägre än, ändringsfrekvensen i tvistemål före reformen, inger det farhågor. Arbetsgruppen erinrar i detta sammanhang om de bedömningar som Statskontoret tidigare har gjort när det gäller sambanden mellan meddelade prövningstillstånd och ändringsfrekvens, dvs. att meddelade prövningstillstånd borde vara en halv gång större än ändringsfrekvensen före lagändringen. (se den tidigare överlämnade PM:n, s 4)”.

Arbetsgruppen skriver vidare att det framstår som att hovrätternas ”hittillsvarande tillämpning inte fullt ut når upp till den generösa tillämpning som är avsedd”.

Arbetsgruppen pekar på flera åtgärder för att komma till rätta med problemen. Sådana undersökningar som flera hovrätter har genomfört under hösten 2010 framstår, enligt gruppen, som utmärkta för att uppmärksamma hovrättsdomarna på dessa frågor. Ett ytterligare sätt är att återkommande uppmärksamma hovrättsdomarna på Högsta domstolens avgöranden i dessa frågor, och att vid interna domarmöten återkommande ta upp dessa frågor, till exempel på det sätt som skedde vid flera hovrätter hösten 2009.

Karl-Johan Grundström är mycket glad att hans och kollegans artikeln får ett erkännande på det här sättet.

- Det är jättebra. Det känns väldigt positivt att de tar fasta på det eventuella samband som finns mellan ändringsfrekvensen och pt-reformen.

Karl-Johan Grundström menar att det vore fel att införa motsvarande reform i kammarrätterna innan utvärdering skett i hovrätterna.